ELLIOTs ENTRE
Det började med inskrivning på förlossningen måndag den 6 dec - 2 veckor över tiden.
Kl 9.30 kom vi in på intagningsrummet och fick vägas, lämna urinprov och ta blodtryck, låg en timme med CTG, hade tyvärr inte den bästa kontakten med krabaten där inne, varje gång pipandet uteblev var det våra nervösa blickar som drogs upp mot apparaten, men självklart var det ingen fara. Sen var det dags för undersökning där dem konstaterade att jag var öppen 1 cm och tappen 3 cm, genom UL kunde man se att jag knappt hade något fostervatten kvar, 1,8 mm - igångsättning. Fick lavemang för första gången i mitt liv, den upplevelsen var mer behaglig än jag väntat mig, det krävdes inga onödiga ansträngningar, kan man be om det när magen är trög i vanliga vardagen också?! Kort därpå fick vi eget rum, nr 6. Och sidoläge med CTG, där kurvan inte riktigt såg ut som dem ville.
Kl 12 kom barnmorskan in med "igångsättnings-piller" och sedan får jag ligga stilla en timme med CTG innan jag skulle upp och röra på mig för att sätta igång förlossningen. Det var ingen rolig höjdare att gå runt och runt på förlossningen. Tavlorna som hängde på väggarna med information om bebisen - utslag och div "åkommor", kunde vi snart utantill. Mötte då och då rumsgrannen, som gick och hängde i ställingen till sitt värkstimulerande dropp med ansiktet förvrängt av smärta. Jag kände jag mig felplacerad, hörde jag verkligen hemma här...jag hade ju inga känningar, trots pillret, vad gjorde jag där? Jag hade inte ont, vadå ska jag föda barn?! Idag?! Overkligt!! Efter lite promenerande fick jag kopplas till CTGn igen, barnmorskorna var inte helt nöjda med resultatet av vad kurvan visade. Hjärtljud på bebis gick ner när mina små värkar kom, och så fortsatte det hela eftermiddagen.
Sex timmar senare, kl 18, fick jag en ny undersökning, tappen krympt till 2 cm men fortfarande bara öppen 1 cm, då började de fundera på om jag skulle förlösas med kejsarsnitt, eftersom pillret inte gett den effekt på mig som de hoppats på och den lilla därinne verkade må lite oroligt, dem gissade på att navelsträngen klämdes åt under värkarna då jag hade så lite vatten kvar och det var trångt för honom. Självklart ville vi det bästa för lillen, men ändå blev vi lite nervösa för hur det skulle gå till, jag var dessutom orolig över att jag inte skulle känna att barnet var mitt, kunna ta till mig honom ordentligt om han skulle komma ut "fel" väg. Skulle det bli snitt, så skulle bli det planeras till dagen efter, på dagtid när det finns mer med personal.
Kl 18.55, fick jag en bricanyl spruta i benet för att värkarna skulle avta, jag började huttra och skaka, en bieffekt av brikanylen.
19.30 fick jag återigen kopplas till CTG, halvsittandes vilket gav bättre resultat än när jag låg på sidan. Blodprov togs och blodvärdet på 144 var utmärkt. Nu fick vi äntligen gå och äta lite mat och kika lite på tv i dagrummet, men blev avbrutna ca kl 22.00 då CTG inför natten skulle tas, fortfarande bra kurva, halvsittandes.
22.30 Dags för Alvedon och brikanyl, blev erbjuden en insomnings tablett, men då en vän berättat att hon fått halucinationer av den valde jag att avstå, är lite obekväm med den typen av tabletter och kände att jag var så pass trött i kroppen ändå, att jag skulle kunna somna på egen hand. Niklas fick bäddat på förlossnings sängen, och jag fick mig ett gott skratt. Sömnen kunde varit bättre den natten - mycket tankar och funderingar som snurrade, men fick ändå några timmars skön sömn.

På Tisdagen, 7 Dec, väcktes vi av BM, kl 7.30 som ville koppla CTG och ge mig vätskeersättning, eftersom jag inte skulle få äta eller dricka något med anledning av ev. operation. Hur dagen skulle bli hade vi ingen aning om, men att det skulle födas en bebis tror jag att vi båda var ganska säkra på, frågan var bara hur.
Undersökningen vid 8.15 visade att tappen krympt till 1 cm och jag var 2 cm öppen. Det hade efter morgonens CTG beslutats om att låta oss försöka föda på naturlig väg eftersom kurvan varit bra sedan gårdags eftermiddagen. BM tog hål på fosterhinnan och ut kom, som hon kallade det, "fint vatten" och lite mer än hon föreställt sig och så sattes en skalpelektrod in för tydligare signaler till CTGn.
Vid 9 tiden fick vi äta frukost. Fick inte i mig särskilt mycket då det inte smakade bra. Efter frukosten var det dags för oss att börja jobba på att få lite värkar. Med kurvan återigen tillkopplad fick jag sätta mig på en medicinboll. Det värkstimulerande droppet kopplades in ca 10.30 för att ge de svagt smygande värkarna en skjuts framåt, samtidigt satte vi på TENS-apparaten.
Nu började det göra ont, som kraftiga stigande mensvärkar, vassa och intensiva. Vi kämpade på med vetskapen att det skulle komma att göra ÄNNU ondare.
Kejsarsnitt låg fortfarande i bakhuvudet på både oss och barnmorskorna/läkarna och straxt innan kl 11 fick vi information från narkosläkare om hur det går till att göra ett kejsarsnitt, så att vi var förberedda om så skulle bli fallet. Att jag hellre ville ha ryggmärgsbedövning (dvs. helt utan känsel eller förmåga att kuna stå på benen) än att bli sövd tyckte han var ett bra val, då det innebär färre risker med att vara vaken under den här typen av operationer.
11.15 fick jag Citadon och samtidigt ökades värkdroppet på. Nu kom värkarna var tredje minut och varade i ca 40 sekunder. Barnmorskan visade Niklas hur han kunde "klämma ihop" mina höfter för att lätta på smärtan under värkarna, riktigt skönt. TENS-apparaten ger ingen verkan och vi tar bort den. Niklas som åkt hem en gång om dagen, hade tagit med sig ett par filmer som vi försökte titta på - Kommisarie Späck var inte särskilt imponerande i detta läge!! Att sitta ner på bollen när verkarna kom gick inte, det kändes bättre att resa sig och hänga gungandes över sängen mig igenom värkarna. Provade även att stå och hänga i ett gåbord.
12.00 Ny undersökning och BM gör bedömningen att det är dags för lustgas och kopplar bort värkdroppet. Öppen 3 cm. Har fått höra att lustgas är guld, men för mig var det obehagligt, rummet snurrade och det pirrade jobbigt i kroppen - som en okontrollerad fylla. Det tog några värkar att få in tekniken, för att lustgasen skulle ge bästa effekt - när värken var som starkast. Niklas hjälpte till genom att titta på CTGn och säga till mig att börja andas in, det var till stor hjälp! Att andas ut i masken var tungt, jag lyfte gärna lite på den och andades ut under den, men när läkaren kom in och såg hur jag gjorde, tröck hon masken mot min mun och för att visa hur jag skulle göra, det var riktigt obehagligt.
13.25 fick vi beskedet att läkarna beslutat att genomföra förlossningen med kejsarsnitt. Lillens återkommande nedgång av hjärtljud gjorde att läkare ville ta det säkra före det osäkra, man kunde inte veta hur han skulle klara den aktiva delen av en normal förlossning, och vi var alla överrens om att ett planerat snitt är bättre än ett akutsnitt under en pågående vaginal förlossning. Fick en Bricanylspruta igen och förstattes med ät och drick stopp.
Efter skiftbyte, ca 14.00, kom de nya bm;orna in och ville sätta kateter. Jag var jätte nervös för det, men dem berättade lugnt hur det skulle gå till och fortsatte prata lugnande under den korta tiden det tog att sätta in den. Jag berättade om min oro, över snittet och rädslan, att inte kunna knyta an till barnet.  Niklas plockade ihop våra saker så att rummet kunde göras i ordning för nästa par.
Ca 15.00 var alla förberedelser klara nere på operation och bm;orna körde oss dit. Niklas fick klä sig i rock och mössa, även jag fick mössa på huvudet. När dörrarna till operations salen öppnades möttes vi av en drös med männikor. Jag flyttades över till op.sängen och fick slangar och sladdar kopplade till min kropp. När bedövningen skulle ges fick jag rulla över på sidan och kuta ryggen, riktigt nervös, nu är det nära! Bedövningen var mindre obehaglig än jag hade förväntat mig, enda gången det gjorde ont var när narkosläkarn drog ut slangen som bedövningen doserats igenom. Genom att spraya kylspray på fötterna, benen, magen och bröst korg kunde läkarn kontrollera om bedövningen tagit som önskat, vilket den också hade.

15.32, det viktigaste klockslaget av alla, tiden då lilla Elliot kom ut till världen!!
Jag fick se honom en kort stund på sidan av skynket och sedan tog dem snabbt iväg honom till det anslutande rummet (fortfarande ovetandes om könet) Niklas följde med. Efteråt fick jag veta att jag hade förlorat mer blod än normalt, ca 1,2 liter blod, och att lillen fått i sig detta och därför inte andats på en gång. Tillslut kom dem ut med honom, en pojke, och la en skrynlig liten underbar varelse på mitt bröst, ingen tvekan om vems bebis det var, underbara lyckliga ögonblick!! Det var från och med detta ögonblick som vi gav honom det planerade namnet Elliot!
Han vägde 3318g och var 50cm lång.
De första timmarna i Elliots liv, tillbringade han med sin pappa, som var runt till olika ställen för diverse kontroller och matning.
16.00 var dem till neonatal avdelningen för att kolla syresättningen i blodet, eftersom han inte andades när han kom ut. Värdena förbättrades minut för minut.
16.30 BB för att kolla blodsocker och ge lillen mjölkersättning.
17.30 fick Niklas förlossnings fika.
När dem äntligen kom till mig på UV, kl 18.00, hade jag legat där i ca 2 timmar och huttrat med 3 varma täcken och sakteliga fått känseln tillbaka i kroppen. När dem sedan la Elliot hos mig var det inget annat än lycka som spred sig som en löpeld inom mig, äntligen fick jag hålla i min bebis, vårat barn! Ofattbart, men så underbart!!

Dåligt bloggande den sista tiden, då man mest gått runt och väntat på att någon form av värkar eller sammandragningar skall göra sig påminda, men inte ett smack. Idag är jag på BF + 9 och fortfarande inte ett enda tecken på att den är på väg ut. Misstänker en igångsättning trots allt...varit emot det länge, men nu när jag gått över tiden så känns det som en spott i havet, ge mig min bebis nuuuuu!!!
Förra fredagen, den 19:e, skulle Niklas iväg på personalfest middag på Vilsta Sporthotell. Han skulle bara ta nån öl hemma och på middagen bli bjudna på en öl..men de visade sig att det kom till 2 gratis öl senare. Och vad som hände sen vet jag inte, knappt han heller. Och glad var det minsta jag var :(
Trots att jag fått mig ett rejält lass med sushi och pepparkaks Sandwish, ostbågar och naturgodis så kunde jag inte somna. Vid 22-23 tiden hade han smsat att dem var på väg hem, då gick jag och la mig i sängen men kunde inte somna...tänk om vattnet skulle gå innan han kom hem, lite orolig var jag ju.
Halv 2 plingade det på dörren och han fick hjälp in av sin jobbarkompis...jag var som sagt INTE glad! Och det fick han veta dagen efter, så nu är vi verkligen överrens om att det inte blir en droppe alkohol förrän ungen är ute!
Dagen efter fyllde min syster, men dit kom jag inte...ville inte köra dit själv och sambon var inte i kördugligt skick. Tog mig en tripp till Tuna Park för tröstshopping istället!

Förra veckans aktiviteter har verkligen legat på sparlåga, måndag - torsdag var jag bara så less på att datumet var ruskigt nära och jag inget känt, vilket fick mig att känna mig låg och smått deprimerad, ville inget göra alls, kom knappt utanför dörren, förutom på kvällarna om vi åkte och handlade något. Däremot blev det storstädning och lusskattsbakning och knäckverkstad, men inga känningar för det...
Onsdagen var dagen jag tillägnade lussebak, men innan ugnen värmde upp hade jag lunch besök av Malin, det var inte igår. Så nu har jag en till i samlingen som hejjar på :P Pannbiffarna var uppskattade, mycket gott! :) Tack trevligt sällskap :)
Natten till torsdag gick vattnet för en av tjejerna från föräldragruppen, så hela fredag förmiddag satt jag spänt vid telefon och dator och väntade på en uppdatering. Men lilla Jonathan behagade inte titta ut förrän natten till söndag, kl 3.03 :) Lite läskigt att jag vaknade kl 3 och tänkte på henne, kollade mobilen efter sms och uppdatering på Facebook. Grattis till er!! Längtar efter våran ÄNNU mera nu!!!

Under helgen skulle mina "the ladies" träffas för att njuta till spa etc. Dem hade sedan inna bestämt att bebis skulle komma denna helg, så att dem fick glädje ropa tillsammans, dem hade till o med krystritualer och satt och gapade tillsammans...dock måste alkohol intaget fått telepati tankarna på villovägar..för någon bebis blev det inte ;)

Tog en sväng till Kungsängen på lördagen för att kika på sängar. Nyöppnat butik på Tuna Park som har 40% hela december ut..kanske kan man hitta något :) Efteråt blev det färd vidare till skogarna och fick hos Patrik, Becca och de små busarna. Kvällen spenderades i hemmets lugna vrå.
Söndagen blev en dyr dag. Vi åkte till Sängjätten, som vi varit på tidigare och provat säng, för att jämföra med gårdagens Kungsängar. Och sedan tillbaka till Kungsängen där det blev köp för 25 tusen. Hoppas nu bara att dem passar i våran sängram :/

Måndagen bjöd på en promenad till och från stan, riktigt trött i kroppen när jag kom hem..men ändå fast besluten om att åka och storhandla - kan vara skönt att ha det gjort tills bebis kommer! :)

Blev en nytto-dag denna tisdag. Morgonen började som vanligt med bäddning av sängen (allt för att inte frestas att lägga sig igen) , diskning och sen körde jag igång tvättmaskinen med 4 tvättar..de två sista var dock inte fulla. Fotade vagnen med alla delar, speciellt babyskyddet med och utan extra fästen för att lägga upp dem i EL bildtråden på Familjeliv.se.
Gjorde mig i ordning och tog mig ner på stan för att sällskaps traska lite, hade det inte varit för sällskapet hade jag gärna varit utan svängen på stan, jag var sååå trött när jag sen kom hem och hade lite ont i rumpan :( Katterna fick iaf en ny fräsch leksak från djuraffären och en ask med smaskigt kattgodis. Samma sällskap kom hit lite senare på eftermiddagen och jag fick sällskap när Niklas var iväg på shoping på TunaPark. Sååå trötta somnade vi skönt skedande i sängen!!

Idag var det återigen dags att besöka barnmorskan. Det känns som att man är där var och varannan dag, nu på slutet. Våran riktiga barnmorska är på semester - till Maldiverna fick jag veta senare på eftermiddagen - så idag fick jag träffa Jaana. Lite små stel tyckte jag dock att hon var, men kan förstå att man känner sig lite osäker när man inte är stationerad på MVC i egentligen, men det gick ju bra.
Inget blodsocker, järnvärde eller vikt var intressant denna gång.
Blodtrycket var nog lite högre men kommer inte ihåg siffrorna.
SF mätte hon till 34, dvs 2 cm mindre än förra gången, men fick förklarat att magen självklart sjunker när förlossningen börjar närma sig samt att olika barnmorskor mäter något olika.
Bebis hjärtljus låg på 130-135 slag/min och inte heller Jaana kunde känna något huvud, så det blev en snabbtitt med ultraljud för att försäkra oss om att den inte hade vänt på sig, vilket den inte hade - skönt!
Efteråt försökte jag få till en lunch/dejt-fika med Kristin, som tyvärr låg hemma sjuk. Då jag inte hade någon bil denna dag skippade jag att ta mig hem till henne. Blev ändå tvungen att gå en bit till hyresenheten för att skriva på kontakt för en ny parkeringsplats, och det var jobbigt nog.
När jag äntligen var hemma sjönk jag ihop i en hög i soffan och somnade, vilket ledde till att mina eftermiddags planer på färdiglagad mat och tvättning gick i stöpet.
Lite senare på eftermiddagen skulle vi åka och fira svärmors sambo som fyllde år i går, men då inte var hemma. Som vanligt fick bebis sockerchock och levde runt som en galning därinne och fick mig emellanåt att rycka till på stolen, till de andras skrattande leenden.

Farsdag! Vid halv ett tiden kom pappa, Inger och Berit och hämtade upp oss för vidare färd till Babyproffsen och hämtning av vagnen. Pappa kommer bli en mycket bra och snäll (och bortskämmande, som han visserligen redan är) morfar, tack snälla du för att du köpte vagnen till oss. Lite stolt är han nog och skulle föreviga detta tillfälle, som jag tror känns lika stort för honom som för oss, och slängde fram kameran för att få en bild på oss och den nya lila vagnen :)

Berit hade som önskemål att åka till Rusta och köpa en ljusslinga till balkongen. Tyvärr hade dem inte kvar den som hon sett i bladet en vecka tidigare - inget köp!

Hann med en snabb tur på Elgiganten där pappa var in med sin GPS för att få hjälp, utan resultat. Elgiganten må vara billiga på grejjer men mykcet dåliga på service, hänvisade bara till att man kan göra det själv på datorn hemma.

Kl 14 var bordet på Akropolis bokat och vi slog oss ner för en trevlig farsdag middag. 2 rätters blev det även denna dag, gravad lax och hjortfilé! MUMS! Tusen tack för en mkt trevlig middag.

Efterrätten intogs hemma hos oss, Berit var lite nyfiken på hur vi bodde så det var bestämt sedan innan att vi skulle göra såhär.

Innan fikat gav jag dem alla 3 en liten demo av vagnen och alla delar vi har till den. Inger gillade mest den hårda liggdelen och sa "...så vill jag att det ska vara när jag har hand om ungen..det är ju så en vagn "ska" se ut..."  ;)

Niklas försökte hjälpa pappa med GPSen vilket resulterade i ca 1 timmes väntan, utan positivt resultat :( När dem åkt gav vi oss ut och iväg till grannen, Humbla på 30års fika, smörgåstårtan smakade kanon! Trots att det var mer än fullt i våra magar efter middagen.

Slocknade skönt i sängen när vi äntligen kom hem efter en eftermiddag bestående av matintag.

Liggdel

Sittdel med lift

Babyskydd på vagns-chassi

Vecka 40, 39+0
Sista veckan!!!

En genomsnittlig bebis är lite över 50 cm lång och väger strax under 3,5 kg när den föds, men det är också vanligt och helt normalt att bebisen väger allt mellan 2,5 och 4 kg.

Fostervattnet, som var klart från början, är nu mjölkaktigt från allt det som avsöndrats från bebisen under graviditeten, bl a hudceller som ömsats för att ge plats för den nya hud som växer underifrån.

På TV börjar förlossningen typiskt med att vattnet går – mitt i en folksamling, såklart – och fortsätter med ögonblickliga sammandragningar. Du behöver sannolikt inte vara särskilt orolig att detta ska hända dig. Fosterhinnorna brister i mindre än 15 % av fallen och även om det sker så brukar bebisens huvud fungera som propp (du kan däremot märka att det läcker om du ligger ner). Det bästa är att ta det lugnt om detta sker – det kan ta timmar innan värkarna börjar – och ringa BVC eller läkare. Din kropp kommer att fortsätta producera fostervatten tills bebisen är född, så du kanske får rådet att stanna hemma tills värkarna har satt igång, eller eventuellt igångsättning.

Kroppen: Bestäm dig för att du är klar att föda ditt barn! Nu är du klar med förberedelser och du är redo. Känslomässigt känner man ofta blandade känslor, man är otålig samtidigt som man kan känna rampfeber.Livmodertappen har i regel börjat mogna och mjukats upp för att underlätta förlossningsarbetet, i vissa fall försvinner den helt. Slemproppen kan lossna, men det är ingen garanti att förlossningen är på gång. Om den lossnar i tidigt skede kan den till och med återbildas. Slemproppen bildas i vecka fyra för att skydda ingången till livmoderhalsen. Den kan vara alltifrån genomskinlig i en geléaktig konsistens till brun-, röd- eller grönfärgad. Den kan även komma ut i små omgångar och vissa märker inte ens av den.

Barnet: Det duniga hår som hittills täckt barnets hud försvinner och hudens rynkor är utslätade. Barnets avföring "mekonium" som samlats i tarmarna består av en blandning av lanugohår, gallpigment, utsöndringar från matsmältningssystemet och celler från tarmväggen. Barnet förbereder sig att födas genom att samla på sig extra mycket energi för att klara sig under förlossningen och de första levnadsdygnen innan mjölkproduktionen kommit igång.

Jag och min bebis:

När fick du reda på att du var gravid?
9:e April 2010

Hur reagerade du?
Jag blev glad och lite chockad. Hade ändå trott på ett negativt resultat och kroppen enbart befann sig i hormonell obalans. Tog 2 test för att vara på säkra sidan, ett "vanligt" och ett digitalt med vecko-indikator. Även nervös för his Niklas skulle komma att reagera.

Var bebisen planerad?
Nej, inte alls. Bara slarv med preventivmedel.

Tänkte du någonsin på abort?
Nej, jag hade aldrig några planer på att föreslå det. Men om Niklas inte alls varit redo och velat att vi skulle göra abort, hade jag nog övervägt abort...sorgligt men sant :(

Hur reagerade pappan till barnet?
Det var först när hans glada, dock något chockade, reaktion visade sig som jag riktigt förstod hur glad jag var över resultatet.

Hur gammal kommer du att vara när du föder?
27 år fyllda 6 månader tidigare.

Har du förändras sen du blev gravid?
Har nog blivit lite lugnare, även om jag på senaste tiden blir otroligt rastlös av att bara vara.

Kroppsmässigt?
Magen har länge länge redan funnits på min kropp, men nu är den av förklarliga själ större och hårdare.
I början av (den omedvetna) graviditeten gick jag ner i vikt, totalt ca 10 kg, utan illamående och kräkningar och har hittills bara, tack och lov, gått upp 2 kg sedan 28 Maj.

Vad är det bästa med att vara gravid?
Känslan och vetskapen av att bära ett liv inom sig är otrolig och obeskrivlig.
Jag är inte den som är "stolt och mallig" av mig när folk frågar om min graviditet, jag pratar inte ständigt om det och DET kan jag tycka ge en nonchalant spegling utåt, vilket känns FEL - men innerst inne, den sidan som jag inte visar officiellt, är jag överlycklig och kan försvinna in i ett lyckorus och med pastellfärgade moln och drömma mig bort i lycka och glädje!
Har man inte varit i denna situation, vet man inte vad jag menar.

Och det sämsta?
Jag har haft en otrolig tur med graviditets symptomen och "bara" känt av halsbränna och kramp i benen ett par gånger.
Halsbärnnan är uthärdlig, tack vare Losec.

Är du rädd för en kommande förlossning?
Nej, jag känner mig ganska lugn och sansad inför förlossningen.
Ont kommer det göra, smärtlindring är just bara lindring - och så värt det när det är över.
Sen är man självklart nervös för om något kommer gå fel.
Skulle jag gå över tiden är jag nervös inför igångsättning. Vill att förlossningen skall gå fort och vara på sjukhuset så kort tid som möjligt...har "planerat" att ta mycket smärta i hemmets hjärta för att åka till förlossningen med en krystvärk och sedan ha bebis på bröstet.

Vet du vad ditt barn har för kön?
Nej, inte alls egentligen. Men jag tror mig veta! :)

Har ni bestämt namn?
Nej, men vi har några att välja på för båda könen.

Några speciella likheter du vill att din bebis ska få av dig eller pappan?
Äta, skita och sova...vara en snäll perfekt bebis - som min syster minns att JAG var

Är din bebis lugn eller livlig i magen?
Nu såhär nära inpå det beräknade datumet är det ganska trångt för bebis, alltså lite lugnare än den tidigare varit.

När tror du att din bebis kommer att födas?
Ca 1 vecka efter BF, 26-28 Nov

Det har blivit alldeles för många slappa dagar denna vecka och det börjar verkligen kännas i kroppen och märks på humöret.
Så även denna dag, till slut kom vi utanför dörren och åkte på turné. Bokat tid för urkoppling av airbagen, införskaffat oss en snöskyffel för den kommande vintern och köpt present till Niklas syster Camilla som fyller denna dag. I väntan på att klockan skulle ticka på, för att bli lagom mycket att åka till Hållsta på kalas åkte vi hem till parkeringsplatsen och skyfflade bort snön från våran yta.
Var ett trevligt kalas, men tröttsamt då man knappt rört på fläsket på hela veckan - åkte hem och fortsatte vara lite rastlös.

Med Niklas hemma från jobbet flydde jag hemmet för att umgås och äta lite lunch med Elina på stan. Shopingen på stan blev torrare än vanligt, men kom iaf hem med ett par leggings till kvällen och en väggkalender för det spännande kommande året :)
Kvällen spenderades på Akropolis tillsammans med Ida & Niklas och Therese & Oscar från föräldra gruppen. En riktigt trevlig kväll med trevligt sällskap och urgod mat. Halvt om halvt bestämdes det att nästa gång vi ses alla är det på hembjudningar, men det blir lugnast att börja med det efter jul och nyår. Ska bli kul att se vem som får först och vad vi får för kön. Jag tror vi bli ensamma med en kille...och att Ida och Niklas får först. Ska bli spännande att se hur det blir.

Ingen större aktivitet de senaste dagarna. Måndag bjöd på strålande solsken från en klarblå himmel men utanför dörren kom jag inte. Kläderna åkte inte på förrän frammåt tre tiden på eftermiddagen, ville ju inte knalla omkring i morgon kläderna när Niklas kom hem. Men mer än så blev det inte den dagen.
Tisdagen såg likadan ut i stort sett, förutom det som rådde utanför fönstret frammåt lunch tid. Snö!! Inte långt i från storm, det ven i köksfläkten så katterna blev rädda och från fönsterna drar det kallt. Usch vilken dag! :( Niklas överraskade med att komma hem tidigare från jobbet....med nackspärr. Frammåt kvällen tog jag mig ut i blåsten för att handla lite till en fisksoppa som jag var otroligt sugen på. Lustigt hur den första snön alltid överraskar bilister och andra förare, bussar som fastnar i små små uppförsbackar, som knappt är värda att kalla för backar, snarare liten sluttning. Ringde och grattade morbrors fru som fyllde år, tänkte verkligen inte åka ut i detta väder.

Vecka 39 (38+0)

Är det möjligt att veta om man väntar en pojke eller en flicka, om man inte sett det på ultraljud? En ledtråd är vikten - pojkar tenderar att vara något större än flickor.  I vecka 39 väger bebisar mellan 3 kg och 3,2kg, men fortsätter att bygga upp det lager underhudsfett som hjälper till att hålla dem varma utanför livmodern.

Bebisens inre organ finns alla på plats, men lungorna tar längst tid att utvecklas färdigt. Även efter födelsen kan det ta några timmar innan andningsrytmen etableras.

Undrar du vilken ögonfärg ditt barn kommer att ha? De flesta kaukasiska barn föds med mörkblå ögon och den ögonfärg de så småningom kommer att få, vare sig det är bruna, gröna, gråa eller blå ögon, inte visar sig förrän efter flera veckor eller t o m månader. Ditt barns ögonfärg vid förlossningen kommer att förändras i kontakt med ljus. De flesta barn av afrikanskt eller asiatiskt ursprung har mörkgrå eller bruna ögon vid födseln, men den exakta nyansen visar sig inte förrän efter sex månader till ett år.

Ikea med Elina
Äntligen en bokhylla
Trappmaraton, X antal gånger
Darling fick sig en frisyr!!!

Otroligt rastlös kväll

Sugen på GLÖGG!

Började dagen med ett varmt och välbehövligt fotbad. Trots att jag var på fotbehandling för någon vecka sedan känns inte fötterna något bättre - bara att ta tag i det på egen hand, dock inte alls lika skönt :(
Hade tid hos BM kl 10 och idag var jag ute i god tid. Fick åka buss idag och var inte riktigt säker på hur bussarna gick, därför gav jag mig iväg redan kl 9 och halv 10 satt jag på barnmorskemottagingen och väntade. Inget järn eller blodsocker togs denna gång.

Blodtryck: 128/79
Vikt: +2kg sedan inskrivning (28/5)
SF: 35 cm
Hjärtljud 135

På nästa BM besök kommer jag få träffa en annan BM, då Kerstin är på semster. Det skall förhoppningsvis bli sista gången jag besöker BM i gravid-tillstånd för den här gången. Vill verkligen inte gå långt över tiden och helst inte bli i gång satt...vill att det ska komma av sig självt.

Medans jag väntade på att bli upphämtad av Sara vid huvudentrén köpte jag mellis i restaurangen. Hungrig som ett troll.
Färden bar till Rusta, där det är alldeles för lätt att göra av med pengar...tänk att så lite kan bli så mycket ;)
Tog en lunch på Tuna Park och ett ärovarv runt i butikerna, men jag kammade hem noll - tack och lov!!
Eftermiddagen blev inte mer spännande än en nödvändig storhandling.

Bestämt Tuna Park-dejt med Ida. Kl 10 stod taxin framkörd och uppvärmd och började rulla mot destinationen. Fyndade på både Lindex och Cubus och dagens lunch bestod av en bakad potstis med skagen röra, yummie!!
Följde med henne ut till Elgiganten där hon skulle köpa en kaffemaskin, men kom ut med en LILA ErgoRapido, för bara 990 kronor.
Klockan började närma sig ett och tiden då jag skulle befinna mig hos sjukgymnasten för TENS-provning. Blev avsläppt hemma så att jag kunde hämta bilen och ge mig av. Jag hade förväntat mig ett möte mellan sjukgymnasten och mig, men detta var ett gruppmöte och vi var 7 gravida kvinnor som ville använda oss av TENS som smärtlindrings medel, innan,  under och efter förlossningen.
För 100 kronor i månaden var det ett självklart val att ta med sig en hem, den kan bli räddningen när värkarna sätter fart här hemma.
Tog mig sedan på turné på egen hand, åkte till Möller Bil för att få kostnadsförslag för urkoppling av airbag på passagerarsidan fram. Tyvärr har inte min bil någon egenhändig urkoppling av den så priset kommer hamna runt 1500 för urkoppling och säkert densamma senare när det är dags för ungen att sitta i baksätet, och det är dags att koppla in airbagen igen, surt!
Till Babyproffsen åkte jag för att reda ut det uppkomna problemet med huruvida babyskyddet och adaptern till vagnen passar ihop eller inte. Med de andra fästena, adaptrar till adaptern kan man säga, på babyskyddet passade den utmärkt på vagnen och vi slapp lägga ut ca 800 kr till för att få det som vi ville ha det. De andra fästena skulle kostat ca 200 kr egentligen, men dem fick vi med på köpet pga den lilla olyckan som uppstått. Skönt att det är klart nu iaf.
På ÖoB fick jag med mig en svart hall matta hem, för bara 200 kr. Hur länge den kommer vara hel och ren återstår att se, men för de pengarna kan vi köpa en ny om något halvår om det skulle behövas.

Dagens skörd

Imorse när gubben skulle resa sig ur sängen råkade han ta stöd mot min mage. Samtidigt som det gjorde lite ont blev jag rädd att det på något sätt skulle kunna skada barnet. Tårarna kom och hans dåliga samvete också. Han ringde hem ett par gånger för att kolla så att jag kände mig okej och om bebisen rört något på sig, och det hade den så släppte vi oros tankarna efter ett tag. Dem ligger ju ändå väldigt skyddat där inne de små liven.
Kl 11 kom Ida hit och fikade. Jag hade dagen till ära gjort pepparkakscheesecake som inte satt fel hos någon av oss. Det blev ett par timmars babbel och sedan åkte Ida till TP. Jag tog mig en liten rest-lunch och kände mig mer o mer rastlös. Tur var slutade rastlösheten i trötthet och när gubben kom hem låg jag sött och sov på soffan. Jag tror att min kropp försöker tala om för mig att det är dags att varva ner en smula, jag blir trött på en gång jag inte gör något.
Då systers man fyllde år idag bestämde vi oss för att fara dit, men först en snabbis till TP för att köpa presentkort till födelsedagsbarnet. Medans jag gick in och skaffade det vi åkte dit för, bytte Niklas torkar blad på bilen. Förutom presentkort råkade jag få med mig ett par pyjamaser ut från affären, till bebisen såklart.
När vi äntligen var hemma i stan igen åkte vi för att hämta pizza, ingen av oss som orkade ta tag i matlagningen. Kalas i Flen tar på krafterna.

Efter en lång och mysig sovmorgon/slapp förmiddag, åkte vi på tidiga eftermiddagen till BabyProffsen och köpte ett babyskydd som vi igår blev "ombedda". Det blev ett Britax Baby Safe Plus med tillhörande bältesbas, dessutom hade vi sedan innan också bestämt oss för att köpa en adapter till vagnen så att babyskyddet kan fästas på vagnen, smidigt!

Färden fortsatte mot Tumbo-möbler, måste bestämma oss för tyg till fåtöljen som vi fick när Niklas fyllde -  kombinerad inflyttnings present. Killen som jobbade verkade inte veta om Krilles och Björns överrenskommelse, så vi valde att fota tyget vi valt ut och ska meddela det personligen till Krille. Leverans tid är ca 3-4 veckor, vilket gör att det är lite bråttom med tygbestämmelsen, hoppas det inte tar längre tid än så innan den kommer :) Vill helst ha den på plats när bebisen kommer! <3
Vidare mot Statoil för lite föda till min hårt arbetande sambo - övertid denna söndag. Ger lite extra kosing till nästa lön, tummen upp!

Ensam hemma denna söndag kväll alltså, ska passa på att njuta och slappa på soffan så mycket jag orkar, dvs innan jag blir för rastlös. En Cherry Coke och en chokladkaka får bli kvällens föda.
Men först ska jag betala pumpen jag vann på Tradera tidigare idag.

Vecka 38 (37+0)

Nu väger bebisen kring 2,8 kg och är nästan 49 cm lång. Bebisens huvud ligger nu förmodligen nere i ditt bäcken och skyddas av den omgivande benstrukturen. Detta ger benen och underkroppen mer plats att växa.

Många bebisar har nu huvudet fullt av hår som är ungefär 3,5 cm långt. Men det behöver inte ha samma färg som ditt – mörkhåriga par kan bli överraskade av nyfödda bebisar mer blont eller rött hår och ljushåriga föräldrar kan få bebisar med mörkt hår. Och så finns det förstås bebisar som inte har något hår alls.

A propos hår, så har nu det mesta av den duniga kroppsbehåring som kallas lanugo och som din bebis haft sedan 26 veckor försvunnit, liksom det mesta av fosterfettet (vernix caseosa). Bebisen sväljer detta, liksom andra avsöndringar, och lagrar dem i tarmarna. Detta kommer att bli bebisens första bajs, som kallas barnbeck (eller mekonium).

Blev av med vitrinskåpet idag, Lina med kille och hans pappa kom och hämtade det. Stor tjej hon blivit som ska flytta hemifrån :) Minns hur ovant det kändes när jag flyttade hemifrån, men absolut ingen jobbig känsla, snarare tvärtom - Äntligen!!! Men sen gick det som det gick, knappt man vågar säga det men jag skulle lyssnat på föräldrarna och flyttat själv. Dock är det valen jag gjorde som yngre som gör att jag befinner mig där jag är idag - och när jag ser det på det viset, så ångrar jag inte en sekund!! :)

Niklas tog bilen och åkte till Tumbo för att polera ett par bilar, och jag höll mig hemma hela dagen. Tog mig till affären för att handla grejer till smörgåstårtan vi skulle äta på eftermiddagen.
Niklas hann komma hem innan pappa & Inger kom på besök för att fira hans födelsedag. Jag var lite orolig att smörgåstårtan skulle vara torr då jag gjorde den samma dag som den skulle ätas, men nej nej...smarrig som få var den trots endast två lager med fyllning. Och över blev det av den, kanon till frukost imorgon.
Vi fick pappa kvar hos oss ett par timmar medans Inger var på kalas, men straxt innan åtta gav även han sig av för att hämta henne och åka hem.
Något senare ringer pappa och säger att Inger bestämt att vi ska köpa ett nytt babyskydd. Dem är roliga dem där två, men det är bäst att göra som blivande morfar säger ;)

Tog reda på disken efter gårdagens kvälls långa födelsedagsfika, kan påstå att det var särskilt roligt, massor med koppar och assietter som aldrig ville ta slut. Det kom en heldel gäster, men vi fick plats tack vare att alla inte kom samtidigt och att det var några som inte kunde komma alls denna dag. Fick sms från darling som fortfarande hade ont i huvudet och eventuellt ville bli hämtad. Men då han inte hörde av sig igen gjorde jag mig i ordning och åkte till Baby Proffsen och gluttade lite. Köpte anmningsnapp, boret & kam, sax & nagelsax och nässug.
När jag kom ut till bilen kom även töttheten i en dundrande fart. Satt stilla en stund och funderade på vart jag skulle åka härnäst, för hem ville jag inte åka redan. Beslutade mig för att ta en sväng till Ö&B för att se om det fanns kvar några av de tallrikar som pappa och Inger köpt. Men det fanns inte tillräckligt så jag hoppade över det. Men som vanligt kommer man inte ut i från Ö&B utan att köpra något, kvittot slutade på straxt över 200 kr. Tröttheten hade gjort mig ännu segare, men tog ändå en sväng inne på nyöppnade Skokanonen och Nigthmare Outlet som ligger bredvid Ö&B. Som tur var kom jag ut tomhänt från båda ställena och beslutade mig för att äntligen åka hem, jag orkade inte mer.
Och nu ligger vi här båda två, som sillar utslagna på soffan. Det måste vara gårdagens stoj och stim som tagit ut sig på oss, börjar vi bli gamla? ;) Riktigt skönt att vi är två att känna likadant.
Kvällen svslutades med en vinst på tradera. Så inom snar framtid kan jag sitta hela dagarna och spela Super Mario Bros 3 på Nintendo 8bit :)
Idag kom första utbetalningen från försäkringskassan. Det tillsammans med ett litet bidrag från blivande morfar kunde jag göra en överföring till sparkonton på 10 tusen - ibland har man det bra!

Älskings Födelsedag! <3