Idag var det dags för ett BM besök igen. Tiden var kl 10 och denna gång var det både rätt tid och rätt dag. Då tiden var mitt på förmiddagen åkte jag inte till jobbet på morgonen och inte heller efteråt, eftersom jag skulle vara på plats tidigast kl 11 och sen slutar vi 14.20, så skulle det inte bli många timmar att åka dit för, plus att vi inte hade någon blandning att köra så var det klokast att stanna hemma. Så i går kväll började min helg, som alltså blev något längre än vanligt, underbart!
Hos barnmorskan tog vi upp lite om de olika smärtlindrings alternativen man har vid förlossningen. För hur bra jag än har lyckats må hittills så har man ingen aning om hur lång och smärtsam förlossningen kommer bli. Självklart kommer det göra ont, det är trots allt ca 3,5 kg som ska ut där nere, men det kan ju göra mer eller mindre mycket ont. Och allt eftersom dagarna går, desto närmare kommer vi dagen då det ska stånkas, stönas och skrikas...och ska jag vara ärlig så börjar jag bli lite nervös. Som förstagångsföderska vet man ingenting om hur det känns när det börjar sätta igång och med mina endast 2 månader kvar av graviditeten, har jag ännu inte fått några förvärkar eller foglossning, så det kommer jag kanske ha svårt att skilja på när det väl börjar göra ont.
Till nästa gång ska jag tänka över alternativet med TENS-apparat, vill jag ha en sådan ska vi boka tid hos sjukgymnasten för utprovning...tror mig veta nu redan hur jag vill göra med det.
Medans hon mätte magen, som låg på 30 cm och bara preciiiis ovanför kurvan för denna vecka, passade jag på att fråga om man kan känna åt vilket håll bebisen ligger. Och detta var tydligen något som dem började med att känna efter i denna vecka, 31+X. Men hon kunde inte riktigt säga hur det var, det skulle vi ta reda på med ultraljud vid besöket i v36 (35+X). Det kändes lite smådumt, eftersom jag vid förra besöket frågade om man gjorde något mer UL än det som görs runt vecka 18. Då fick jag svaret att man i normala fall inte gjorde mer än ett, eftersom det inte finns någon undersökning på hur mycket/lite strålningen påverkar barnet. Det görs bara om man misstänker att bebisen inte har vänt på sig med huvudet neråt, och kan behöva boka tid för ett vändningsförsök. Ska bli spännande att se den lill* igen, det var ju så länge sen.
Nästa besök är om 2 veckor, nu börjar dem tätare besöken. Hittills har det varit var 4:e vecka, en gång i månaden, men ju längre in i grav. man kommer desto mer kontroll behöver barnmorskan ha på värdena för att i tid hinna upptäcka eventuell havandeskapsförgiftning eller diabetes.
Jag kan känna att jag haft en himla tur, hittills, som haft så bra värden för att vara och se ut som jag gör. Blodsockret håller sig på en jämn nivå, lika så blodtryck och järn.

Idag togs följande värden:

Vecka 32, 31+4

Vikt: Ett kilo upp - Jag hade mysbyxor på mig förra gången ;)
SF (Symfys-fundus): 30 cm - måttet på hur stor/lång livmodern är från nedersta och upp till översta kanten. Denna vecka ligger jag bara precis precis ovanför kurvan. Hon trodde att hon kanske höll måttbandet lite för löst förra gången då jag låg närmare den översta kurvan.
Blodsocker: 4,8. Något lägre än sist. Tror detta beror på att jag är van att äta frukost 6-halv7 och sen igen kl 9 (på jobbet) men eftersom jag varit hemma idag har jag inte ätit något kl 9. Tacksam att nivån håller sig till det normala, ju normalare desto mindre risk för förgiftning och grav.diabetes.
Blodtryck: 132/82 - lite högre än vid inskrivningen 28 maj, då jag låg på 110/70, men de har ju sina natutliga förklaringar.
Fosterljud: 145 - Bebisens hjärtslag, låg tidigare på 150. Det sägs att man kan gissa sig till bebisens kön utefter hjärtslagen. Men jag är väldigt skeptiskt, har läst om så många som litat på det och så har det inte alls stämt...av den anledningen tror jag inte på det.